Yvonne Tuvesson Rosenqvist

Hade tidigare ordning på en del recensioner men råkade av misstag radera ett helt gäng. Bilderna går heller inte att lägga in och de som fanns är raderade så numera hinner jag inte uppdatera som förr - har kvar några få recensioner och det får räcka med dem!

Som en gåva till publiken

KULTUR & NÖJE2009-11-01 | Uppdaterad 2009-11-02

Vilken gåva till publiken i Växjö att kunna räkna Yvonne Tuvesson-Rosenqvist som hemmaartist.


Yvonne Tuvesson-Rosenqvist var fullkomligt strålande i Brahms Ein deutsches Requiem. 

FAKTA

Brahms: Ein deutsches Requiem 
Kalmarsalen, Kalmar, 31/10
Med: Växjö domkyrkas oratoriekör, Domkyrkokören i Kalmar, Växjö symfoniorkester, Kalmar musiksällskap
Solister: Yvonne Tuvesson-Rosenqvist, Dag Videke
Dirigenter: Paul Torstensson, Thomas Niklasson

Hon bevisade sin klass och gjorde en fullkomligt strålande insats i Ein deutsches Requiem av Johannes Brahms när stycket gavs i Kalmarsalen på lördagen. Säkert var hennes framträdande lika självklart och laddat med precision i Växjö domkyrka på söndagen, men denna artikel bygger på framförandet i Kalmar.

Stycket mönstrar en massuppställning av körsångare och orkester bestående av de samverkande symfoniorkestrarna i Växjö och Kalmar och oratoriekörerna från de båda domkyrkorna. Konsertmästare i Kalmar varKonstantin Shakov och i Växjö Kjell Nilsson.
De sammanlagda körerna har sjungit verket tidigare, vilket betydde att de presterade ett moget och minst sagt mäktigt arbete med starkt berörande höjdpunkter särskilt i första och andra satserna. Kören har en alldeles otrolig kraft i dynamiken och perfekt artikulation.

Sopranen har den mycket svåra uppgiften att göra sin insats efter att ha suttit tyst under fyra satser. Först därefter är det dags. Yvonne Tuvesson-Rosenqvist gjorde sin insats med utsökt intonation och dominerade femte satsen totalt. Under den stunden fanns bara hon på podiet.
Hon sjunger med en stark värme i rösten, litet eller inget vibrato och med en kärna som sträcker sig långt ut mot det skimrande höljet av glitter. Det handlar om ren skönhet utan dekorationer. Det blir mycket intressant att få möta henne senare i höst när hon ska göra något så väsensskilt som Hanna Glavari i Glada änkan.
Självklart ska inte barytonsolisten Dag Videke glömmas bort. Han har en mycket vacker klang och precis som sin kvinnliga kollega en förnämlig precision.

Framförandet i Kalmarsalen leddes i de tre första satserna av organisten i Kalmar domkyrka Paul Thorstensson. Resten av verket dirigeras av domkyrkoorganisten i Växjö, Thomas Niklasson. Detta medförde att stycket innehöll två olika karaktärer. Vad det har för underliggande orsak går kanske inte att veta, men en för ögat klar skillnad mellan dirigenterna är att Thorstensson har en distinktare slagteknik och Niklasson ett yvigare kroppsspråk.

Konserten fick en föredömligt rak ingress av sångaren Lage Olsson som berättade att stycket inte har någon liturgisk aspekt. Så mycket bättre passar det i en konsertsal. I Kalmarsalen gick det utmärkt att lyssna ut alla detaljer i körsången. När stycket gavs i Växjö domkyrka vet man, utan att ha varit där, men av erfarenhet, att de musikaliska uttrycken flöt ihop när ljudet rullade runt i lokalen. Det är dags för domkyrkoförsamlingen att lägga nästa framförande av Brahms Requiem i Växjö konserthus. Vinsten blir större musikupplevelse och för församlingen eventuellt ny publik.

Åke Svensson

Marknad och musik med Christina Nilsson som röd tråd

UPPVIDINGE2013-08-09 | Uppdaterad 2013-08-09

Skönsång och regnrusk. Så kan man sammanfatta årets marknad i Åseda.

Yvonne Tuvesson Rosenqvist berättade om Christina Nilssons liv.

Ann-Christine Petersson köpte en påse fikonbollar av godisknallen Arne Svensso. Wivi Svanberg sålde blåbär plockade av invandrarungdomar.

 

Bröderna Alexander Lund och Rasmus Lund, 12 och 13 år, trotsade regnet för att gå på marknad.

Christina Nilsson-tallen står vid Åsedas gamla marknadsplats.

Ingen marknad utan marknadsmusik – det är en mångårig tradition i Åseda. Årets marknadsmusik i kyrkan gick under namnet ”Christina Nilsson – En resa i ord och ton”. Operasångerskan Yvonne Tuvesson Rosenqvist kom för att berätta om den lilla flickan från smålands­skogarna som blev en av Sveriges största musikaliska exporter någonsin.
För runt 150 år sedan besökte Christina Nilsson själv Åseda marknad. Då var hon 10–15 år gammal och kom tillsammans med storebror Karl som spelade fiol.
Marknadsplatsen låg vid den tiden på en äng längs det som i dag är den västra infarten till samhället. Hon lär ha stått vid en tall och sjungit och vid tallen, som fortfarande står kvar, finns en skylt som berättar historien.
Yvonne Tuvesson Rosenqvist berättade för kyrkans besökare sagan om Nilssons liv. Från födelsen i Snugge till när hon somnande in på Stadshotellet i Växjö och ramade in berättelsen med folkvisor Christina Nilsson själv sjöng och älskade.
– När Christina var fem år gammal vräktes familjen från hemmet i Snugge. Mamma Stina var förkrossad, men Christina kröp upp i moderns famn och sa åt henne att sluta gråta. ´Jag lovar att jag ska köpa tillbaka gården när jag blir stor´. Ett löfte som hon höll, berättade Tuvesson Rosenqvist.
Uppträdanden på marknader och gästgivaregårdar banade väg för sång­utbildningar i Halmstad och Stockholm. Därefter gick färden vidare till Paris, där Nilsson blev en bejublad operasångerska och spelade för fulla hus. I London gav hon konserter i Royal Albert Hall och spelade för kungligheter och gjorde ett flertal turnéer i Amerika. Kort sagt kan man säga att Christina Nilsson var och förblir en av våra största sångerskor någonsin.
25 knallar trotsade vädrets makter för årets marknad i Åseda. Vid bakluckan på sin bil satt Wivi Svanberg och sålde blåbär som invandrarungdomar hade plockat.
– De har plockat 135 liter och jag hjälper de med försäljningen. De hjälper mig att få fint i min trädgård, så det här är ett sätt för att mig att bjuda tillbaka, sa Svanberg.

 

Barockverk medmäktig körklang

Nöje & Kultur 2013-05-21 | Uppdaterad 2013-05-21

Vokalgruppen Bach Collegium Småland består av Yvonne Tuvesson Rosenqvist, Cecilia Alriksson och Elisabeth Enstig, sopraner, Cecilia Nordquist, alt, Magnus Åberg och Martin Thörnqvist, tenorer, och Hans Linden och Kalle Engquist, basar.

FAKTA

Jesu Membra Nostri av Buxtehude Med: Ensemblen Bach Collegium Småland och musiker ur Göteborg Baroque. Ledare: Magnus Kjellson.

Sångarna är alltså hämtade från olika håll i vårt landskap och har länge tillhört de främsta i sina stämmor. När man på söndagskvällen presenterade det spännande och annorlunda barockverket Jesu Membra Nostri av Buxtehude understöddes man förtjänstfullt av musiker ur Göteborg Baroque under ledning av Magnus Kjellsson. Jesu membra Nostri består av sju kantater, vilka hänsyftar på den korsfäste Jesu sju kroppsdelar. Kantaterna är musikaliskt rikt varierade och textmaterialet försett med den tidens måleriskt bloddrypande beskrivningar. Men samtidigt fanns där en betydelsefull markering av kärleksbudskapet. Med härlig och spänstig barockkänsla ledde Magnus Kjellson och hans med­musikanter varje kantat, vilket gav näring åt sångarna i solon, trios och körsång. Samtliga vokalinsatser höll högsta klass och körklangen var mäktig, när alla åtta stämmorna deltog. Ett särskilt tack ska riktas till Madesjös egen kyrko­musiker Kalle Engquist, som förtjänstfullt följer i sina företrädares fotspår och arrangerar konserter med god musik i många former. Vokalgruppen Bach Collegium Småland tillsammans med musiker ur Göteborg Baroque framförde under ledning av Magnus Kjellsson barockverket Jesu Membra Nostri av Buxtehude i madesjö kyrka.Foto: Anders Johansson

 

Läderlappen en fest för öga och öra

Scen2012-11-12 | Uppdaterad 2012-11-12

MED SAMMA suveränitet och skaparglädje som före honom Mozart och Verdi lyckades Johann Strauss i operettens form bärga en plats i musikteaterskrivarnas elitklass. Nog lämnar man en föreställning av Läderlappen på bästa humör och själv trallande melodier ur stycket.

Pär Nilsén och Emelia Sallhag i Linneateaterns operett Läderlappen.

Frank, fängelsedirektör, spelas av Björn Elmgren och Frosch, fångvaktaren, spelas av Niklas Andersson.

Anders Nilsson spelar Gabriel von Eisenstein och Ulrika Mjörndal spelar hans hustru Rosalinda.

FAKTA

Läderlappen Med: Linneateatern Var: Växjö konserthus på premiären den 10/11 2012 Musik: Johann Strauss Texter: R Genée, L Sandberg Publik: Cirka 600 personer Tid: 2 timmar Bäst: Skönsången och producenten Leif Sandbergs bearbetning och svenska text

MED SAMMA suveränitet och skaparglädje som före honom Mozart och Verdi lyckades Johann Strauss i operettens form bärga en plats i musikteaterskrivarnas elitklass. Nog lämnar man en föreställning av Läderlappen på bästa humör och själv trallande melodier ur stycket. Det är inte givet att man gör det efter mästerverken Figaros bröllop eller Falstaff. Läderlappen kom till på sex veckor det året 1873, då världen för första gången skakades av en finanskris av liknande format som den i dag. Miljoner människor och företag i Europa inklusive det österrikiska kejsardömet skakades av bankrutt. Men var finns i Läderlappen minsta spår av depression och allvarliga bekymmer? Tvärtom: Mer medryckande överflöd av smittande melodier hittar man knappast i någon annan pjäs i musikhistorien.

FÖRUTSATT ATT iscensättningen lyckas – och det gör den i Växjö – kan man räkna med succé. Men det kostar möda och pengar och fordras en skicklig och djärv regissör och koreo­graf (Sonja Gube), som tar de rätta greppen. Leif Sandbergs insatser är inte mindre betydelsefulla. Visst får en Läderlappen på Wienoperan en ojämförlig air kring sig, Sandberg har inte velat konkurrera med den institutionen utan försvens­kat sin version och lagt om händelsefördelningen, bland annat genom att låta andra akten bjuda på en smidig övergång från Orlofskys bal till fängelsescenen. Han har med intelligenta rimmade texter och inlagda nya repliker som inte hittas i Genées­ original förhöjt underhållningsvärdet och med en ny inledning av operetten tydliggjort varför pjäsens mystifierande titel Läderlappen blev just den.

GENOM ATT HALVA Orlofsky­akten lagts till fängelse­akten har finalen blivit extra lång. Även i original-operetten känns det talade avsnittet med Frosch, fastän på wienerisch ofta onödigt långt. Kanske skulle man passat på att korta detta farsartade avsnitt i den svenska finalversionen vid kommande Växjöföreställningar. Men Läderlappens ­succé beror inte av texten och förloppets förtjänster. Musiken är huvudsaken. I Växjöuppsättningen medverkar nära dussinet sångsolister, som genomgående har fina röster som de behandlar väl och alla verkar uppfyllda av spelglädje som sprider sig ner i salongen. Det känns skämmigt att inte kunna nämna vid namn alla dem som gör den här färggranna föreställningen till en härlig fest för öga och öra i ett strålande lagarbete.

SCENISKT HADE Johann Strauss gillat denna uppsättning, däremot varit missbelåten med den beledsagande musiken, som fått en liten plats till höger in på scenen. Den omfattar bara 14 musikanter, varav i ”botten” en svagröstad, kämpande stråkkvintett. Orkestern kan inte klinga tillnärmelsevis som den petnoga tonsättaren och beundransvärde instrumentatören önskade den skulle göra. Man inser att både scentekniska skäl och finansiella överväganden lett till den underdimensioneringen. Allt som allt rekommenderas så många som möjligt att uppleva denna Läderlappen. Den förlänger livet på en genom många skratt och är till lust för många sinnen. P-G BERGFORS

 

Gala satsar på lokala artister

Kultur & Nöje2012-03-26 | Uppdaterad 2012-03-26

På fredag är det dags för Lions årliga vårgala. I år framträder lokala artister –

som alla ställer upp gratis för att samla in pengar till forskning om barndiabetes.

 

sundsvalls tidning 1 oktober 2011

Bondflickan som erövrade världsscenerna

Stadshussalongen
Stina på Backen - sannsagan om sångerskan Christina Nilsson
Yvonne Tuvesson Rosenqvist, sopran
Jonas Åkerlund, fiol, munspel, mandolin, gitarr och småroller

Christina Nilsson, en av Sveriges största sångerskor genom tiderna. Efter avslutad karriär flyttade hon hem till Småland igen.

I Småland, där sångerskan Yvonne Tuvesson och spelmannen Jonas Åkerlund hör hemma, ryms i folkmun många berättelser om Christina Nilsson (1843 - 1921), bygdens dotter och en av tidernas främsta svenska sångerskor.

På gränsen mellan konsert och teater ger de båda en bild av hennes liv och person, framför allt av tiden före de stora scenerna. I litet format blir det berättelsen om en klassresa som vi knappt kan fatta, vi som lever i en tid då kulturskolor och studielån finns inom räckhåll för alla och där talanger inte är beroende av mecenater och välgörare.

Christina Nilsson var ju bondjänta, och som femåring tvingades hon uppleva hur familjen blev vräkt till en backstuga - därav Stina på Backen. Fädernegården skulle hon senare komma att köpa tillbaka, liksom sin samtida Selma Lagerlöf - och kanske med ännu större triumf än högreståndsdottern Lagerlöf.

Genom anekdoterna, dialekten och framför allt musiken och sångerna målar de båda musikerna bilden av den unga Stina på Backen, men också av hennes tid och miljö. Hur hon växte upp i den folkmusikaliska myllan; fiolen på väggen kunde hon inte låta bli och blev så förfaren att hon budades som spelman till marknader och lördagsdanser.

Ännu välkända visor som "Kristallen den fina" och "Fjorton år tror jag visst att jag var" sätter tiden; miljön målas av flinke spelmannen Jonas Åkerlunds polskor och "rediga bonnapolkor".

I Yvonne Tuvessons gestalt blir Christina en robust, glad och impulsiv unge, en som hellre högg ved som en karl än skurade som en kökspiga, en som lärde ut hyss till kantorsbarnen och som utan tvekan knatade till Kronobergs hed och sjöng för beväringarna. Med klar, ren sopran och stänk av koloratur skildrar hon den Nilssonska rösten från ung till mogen operakraft.

Den förste som ville göra storsångerska av Christina var en anonym man som kan ha varit Näcken själv. Han kammade noll, men på Ljungby marknad sjöng hon för häradshövding Fredrik Tornerhielm, som såg till att hon fick sångutbildning. Hon skolades i Göteborg, Stockholm och Paris och lade så Europa, USA och Ryssland för sina fötter.

Hon blev sin tids högst betalda sångerska och superidol, och när hon sjöng från Grand Hotels balkong vid ett gästspel i Stockholm lyssnade 50 000 människor och ett 20-tal dödades i tumultet. Och hon var alltid svensk. Vid sitt offentliga avsked från scenen, två fullsatta konserter i Royal Albert Hall, sjöng hon svenska folkvisor som extranummer. När hon uruppförde Ambroise Thomas opera Hamlet skrev han in "Näckens polska" i musiken.

Och det är den Christina, bondflickan i själ och hjärta, som avbildas i detta lilla fina porträtt. Hur hon trivdes i de fina salongerna får vi inte veta. Men säkert var bondsk finurlighet ingen dum egenskap där heller.

Sound of succé

Kultur & Nöje i dag 09:37 | Uppdaterad i dag 09:40

Kapten von Trapps barn ska marschera  inte leka  och framför allt inte sjunga. Det sätter Maria stopp för och med matchande kläder  sydda av gardiner  ger sig hela skaran ut i Salzburg.  

Att tajmingen skulle bli så rätt anade knappast Leif Sandberg när hans Linneateater beslutade sig för Sound of Music som årets musikal. Det politiska budskapet är lika aktuellt i dag och uppsättningen är en fantastisk uppvisning i körsång, scenografi och spelglädje.

 Fyra starka rollprestationer. Gabriella Leske som baronessan, Per-Anders Löthman som Max Detweiler, Ulla Ekberg i rollen som Frau Schmidt och Linneateaterns egen kapten von Trapp  Anders Nilsson är viktiga byggstenar i föreställningen.

Årets musikal är på sätt och vis en hyllning till Sylvia Mang-Borenberg, som skolat flera av solisterna. Extra glädjande då att återfinna Karin Mang-Habashi i rollen som abbedissan. Vilken röst hon besitter!

Yazmina Simic och Anton Yngvesson speglar fint det unga kärleksparet Liesl och Rolfs spirande förälskelse i nazismens skugga.

 När åskan går är det skönt att ha en guvernant att hålla i handen. Scenerna mellan Yvonne Tuvesson Rosenqvist och barnaskaran är många och härliga.

Foto: Lena Gunnarsson Julie Andrews gjorde Maria von Trapp odödlig i filmatiseringen av Sound of Music 1965. I Linneateaterns uppsättning gör Yvonne Tuvesson Rosenqvist sitt bästa för att axla hennes mantel.

Anders Nilsson gör som så många gånger tidigare den manliga huvudrollen. Och han passar förträffligt som änkemannen Kapten von Trapp.

 

Första mötet med barnen blir en chockartat upplevelse för Maria, men de finner snart varandra.

Från olika världar. Yvonne Tuvesson Rosenqvist och Anders Nilsson har spelat mot varandrea flera gånger tidigare, senast i Glada änkan förra året. I år gör de huvudrollerna som Maria och Georg von Trapp i Sound of music.

Anton Yngvesson  i stiligt gröna shorts - spelar Rolf, brevbäraren som slits mellan sina känslor för Liesl och sin vurm för nazismen. 

Från glad änka till glad guvernant. Yvonne Tuvesson Rosenqvist spelar huvudrollen även i årets uppsättning från Linneateatern.

 

FAKTA

Fakta:
Sound of Music
Premiär: 6/11 på Konserthuset i Växjö. Spelas fram till och med den 28/12
I rollerna: Yvonne Tuvesson Rosenqvist, Anders Nilsson, Karin Mang-Habashi, Gabriella Leske, Per-Anders Löthman, Ulla Ekberg, Björn Molin m fl.
Regi och koreografi: Sonja Gube
Sång och Musik: Oscar Hammerstein II & Richard Rodgers
Manus: Howard Lindsey & Russel Crouse, efter en bok av Maria von Trapp
Scenografi: Per Reinholtz & Kerstin Ronnemark
Kostym, mask och peruk: Robin Karlsson
Ljusdesign: Thomas Dahlström
Musikalisk ledning: Göran Åhlfeldt
Producent: Leif Sandberg
Publik: Fullsatt
Längd: Drygt tre timmar inklusive paus

Först och främst: Scenografin. Vilket mästerverk. Idén att låta Österrikes alptoppar växa fram som en stor fondvägg i bakgrunden är lysande, likaså det sätt man snabbt växlar från klostersalens högtidlighet till von Trapps gemak och trädgårdar.
Att så aktivt använda sig av hela Christina Nilsson-salen, inte bara scenen, gör också sitt till för att få oss i publiken att känna oss delaktiga i historien om novisen Maria som lämnar klosterlivet för att bli guvernant och senare styvmor åt kapten von Trapps sju vilda och bångstyriga barn, allt medan stöveltrampen från NaziTyskland kommer allt närmare Österrike och Anschluss blir oundviklig.
Filmatiseringen från 1965 med landskapet, Julie Andrews och Christopher Plummer i huvudrollerna, har de flesta sett - minst en gång - vilket inte är helt lätt att leva upp till på scen. Sonja Gube väljer att bygga upp föreställningen helt med filmen som ledstjärna och rollbesättningen är på det hela taget utmärkt. Jämförelsen med filmen blir oundviklig, men Linneateatern klarar sig bättre på alla punkter än den uppsättning med Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson i huvudrollerna som 2008 kom på besök i Tipshallen.
Bortsett från scenografin är det framför allt sången som imponerar. Starka röster är ett måste för att ro en musikal som Sound of Music i hamn och här lyckas verkligen Linneateatern. En alldeles särskild eloge till Karin Mang-Habashi i rollen som abbedissan.
Yvonne Tuvesson Rosenqvist gör en stark insats och som guvernant, musiklärare och äkta maka går det utmärkt. Men i sin ansträngning att spela ung, naiv flicka från landet framstår hon ibland mer som än femåring än den 22-åring hon ska gestalta. Samtidigt är det svårt att se någon annan som skulle kunna göra det bättre i Linneateaterns kader av skådespelare och en strålande sopran är hon ju förvisso.
Anders Nilsson, Gabriella Leske och Per-Anders Löthman övertygar alla i sina roller som kaptenen, baronessan han förlovar sig med och vännen som glatt roar sig på hans bekostnad. Dock hade ett par av deras sångnummer kunnat strykas bort. Det skulle göra föreställningen behövligt kortare och dessutom glädja alla som framför allt vill se barnen von Trapp med Yasmina Simic och Anton Yngvesson i spetsen som äldsta dottern Liesl och hennes förste pojkvän. Det är bara att gratulera om de barn som i lördags väntade i kulisserna är lika duktiga som de på scen – två barn delar i flera fall på en roll.
På det hela taget en strålande premiärkväll för Linneateatern!

Fakta:
Sound of Music
Premiär: 6/11 på Konserthuset i Växjö. Spelas fram till och med den 28/12
I rollerna: Yvonne Tuvesson Rosenqvist, Anders Nilsson, Karin Mang-Habashi, Gabriella Leske, Per-Anders Löthman, Ulla Ekberg, Björn Molin m fl.
Regi och koreografi: Sonja Gube
Sång och Musik: Oscar Hammerstein II & Richard Rodgers
Manus: Howard Lindsey & Russel Crouse, efter en bok av Maria von Trapp
Scenografi: Per Reinholtz & Kerstin Ronnemark
Kostym, mask och peruk: Robin Karlsson
Ljusdesign: Thomas Dahlström
Musikalisk ledning: Göran Åhlfeldt
Producent: Leif Sandberg
Publik: Fullsatt
Längd: Drygt tre timmar inklusive paus

 

 

Smålandsposten

Från en glad änka till Maria

Kultur & Nöje 2010-01-10 | Uppdaterad 2010-01-10

 

8 000 personer har nyligen sett henne i Glada änkan. Andra har hört som henne sopransolisten som förgyller körkonserter och klassiska konserter. Till hösten får vi se henne som Maria i Sound of music. Vi har träffat Yvonne Tuvesson Rosenqvist på hemmaplan i Ingelstad.

 "Fullt ös på scen, fullt ös hemma. Här med barnen Malla, Henning och Amelie".


FAKTA

Yvonne Tuvesson Rosenqvist
Ålder: 44
Bor: Ingelstad. Kommer från Burhult mellan Göteryd och Hallaryd utanför Älmhult från början.
Familj: Maken Nisse, barnen Amelie, Henning och Malla, hunden Mille Muffins.
Gör: Frilansande sångerska.
Aktuell: Har nyligen sjungit sista föreställningen av Glada änkan, där hon gjorde huvudrollen. Det är nu offentligt att hon gör huvudrollen även i Linneateaterns musikal hösten 2010, Sound of Music.
Bakgrund: Gick ut operahögskolan i Stockholm 1995. Har genom åren fått en rad stipendier, bland annat Christina Nilssons jubileumsstipendium 1993 och Växjö kommuns och landstinget Kronobergs kulturstipendier. Har haft uppdrag som operasångerska vid Kungliga operan i Stockholm, vid barn- och ungdomsoperan Estrad Norr i Östersund, vid Musik & Teater i Sörmland, spelat barnteater på Regionteatern i Växjö, varit programledare för Entré i P4, arbetade 2009 på halvtid på Musik i Syd med festivalen World new music days. Gjorde första uppdraget för Linneateatern i Carmen 2007.
Lyssnar på: Oftast ingenting. Men har återupptäckt Gasolin.
Läser: Damernas detektivbyrå just nu. Och mycket barnböcker.
Hobby: Virka, promenera.
Drömroll: Susanna i Figaros bröllop.

Det är bitande kallt när vi kör upp mot Yvonne Tuvesson Rosenqvists hus i Ingelstad. Röda trähus, bländvit snö. Yvonne är precis på väg in när vi kommer. Har hunnit med en av alla sina promenader, mitt i ett hektiskt schema.
– Tur att vi hade kvar vår barnvagn, säger Yvonne.
I vagnen sitter nämligen femåriga Malla, yngsta dottern, som för två veckor sedan bröt benet och är gipsad från höften och neråt.
Yvonne berättar om dagen då hon var på akuten med Malla och bara några timmar senare skulle stå på scen, i smink och scenkläder, som mittpunkten i höstens stora operett i Växjö konserthus, Linneateaterns Glada änkan.
– The show must go on. Det ska mycket till innan man ställer in. Jag har alltid varit sådan.
Hon berättar också om när de var på återbesök på sjukhuset några dagar senare och det kom fram att nästan hela personalen där varit och sett Glada änkan. Några kände igen henne, men ingen kunde placera henne som Hanna Glawari, änkan själv.
– Jag är ganska anonym så. Och jag trivs med det. Jag vill leva det här livet, med min man och mina barn, få vara hemma. Jag har många kolleger som flänger från hotell till hotell och det går åt så mycket dödtid till ingenting. Jag har sjungit med Malena Ernman till exempel, och jag skulle inte vilja ha hennes liv. Men visst, man får välja. En professor jag haft mötte mig för ett tag sedan och sa att han trodde att jag skulle ha kommit längre. Men jag har valt det här.
Samtidigt är Yvonne Tuvesson Rosenqvist just nu en av de allra flitigaste anlitade sångerskorna i Växjötrakten. Hennes sopran är eftersökt och också lovordad. Bara de senaste månaderna har hon varit solist på konserter med Växjö mans­kör, Per Tengstrand & Ola Salo, Kammarkören S:t Sigfrid och Växjö domkyrkas Oratoriekör – plus alla föreställningarna med Glada änkan. När hon sjöng Brahms Ein Deutsches Requiem tillsammans med Oratoriekören i november kallades hon av Smålandspostens recensent för ”en gåva till publiken”.
– Jag blev nästan generad när jag läste det. Det är svårt att ta till sig. Men samtidigt vet jag att när jag åkte hem den dagen tänkte jag att i dag, i dag gick det bra. Så känns det bara tre–fyra gånger om året ...
Yvonne gick ut Operahögskolan 1995 och jobbade ganska intensivt därefter, med skiftande uppdrag – från Kungliga operan till barnteater på Regionteatern i Växjö. Sedan blev tempot lägre när barnen kom. Och när Malla föddes, och en vecka gammal fick opereras akut för hjärtfel, gick tillvaron in i ett nytt skede.
– Då ställdes allt på ända. Vi var hemma här och tog det väldigt lugnt. Barnen är absolut viktigast.
Men så för några år sedan kom sångarlusten tillbaka. Och idésprutan började arbeta igen. Yvonne tänkte sig en förkortad version av Figaros bröllop. Regionteaterns då­varande chef Johan Bernander sa ”det köper vi” och så blev det. Dessutom skrev Yvonne manus till Stina på backen, en föreställning om Christina Nilsson med en operasångerska (Yvonne) och en spelman (Jonas Åkerlund) som spelats i mängder av föreställningar för både skolklasser och äldreboenden.
– Men så fick jag en livskris mitt i det där. Jag kände att jag verkligen ville ut igen och sjunga, vara mer än mamma på heltid. Men visste inte riktigt om jag orkade med det – att åka runt och provsjunga, ringa runt och sälja in sig. Och så dog min hund mitt i det. Jag är verkligen en hundmänniska, jag behöver en hund.
Den nya hunden Mille Muffins anlände och Yvonne kände också att både rösten och livet höll. Så det senaste året har blivit intensivt och Yvonne försörjer sig som frilansande sångerska på heltid. Varvar uppdrag som att sjunga på begravningar och på klassiska konserter med roller som nu i Glada änkan eller som Maja Gräddnos i Pelle Svanslös i Östersund tidigare i höstas.
Och så har det nu blivit offentligt att det är Yvonne som gör en av huvudrollerna även i Linneateaterns nästa stora uppsättning. Hon gör Maria i Sound of music till hösten.
– Jag tänkte att de nog vill ha någon kändis i huvudrollen, men de sa att det var just mig de ville ha.
Yvonne ser fram emot Sound of music. Men också med viss bävan.
– Sonja Gube, regissören, säger att jag inte ska vara still en sekund. Att jag ska vara i rörelse och dansa hela tiden. Då måste jag verkligen börja träna.
Året som kommer innehåller också andra satsningar. Musik & Teater i Sörmland och Musik i Blekinge är intresserade av Stina på backen. Hon har också planer på en deckarmusikalopera.
Yvonne är uppvuxen mitt ute på landet, i Burhult mellan Göteryd och Hallaryd. Tre kilometers cykeltur till skolbussen. Ingelstad är rena metropolen i jämförelse. Mamma sjöng i kyrkokören, pappa jobbade på Bjärtons gitarrfabrik och spelade dragspel.
– Men vi var ingen akademiskt kulturell familj, verkligen inte.
När Yvonne var nio år tyckte en lärare i skolan att hon skulle börja sjunga i kyrkokören. Några år senare började hon sjunga för den legendariska sångpedagogen Sylvia Mang-Borenberg i Ingelstad. Yvonne tyckte om att sjunga, hade lätt för det. Men hon hade inga storslagna sångardrömmar – hon ville bli polis. Men så pushade Sylvia Mang-Borenberg för att hon skulle åka till Salzburg en sommar. Tog en master class för hovsångerskan Kerstin Meyer, som frågade om Yvonne tänkt söka till Operahögskolan.
– Jag hade inga sådana planer. Men så tänkte jag att varför skulle hon fråga om jag inte... då måste jag ju prova. Och så kom jag in.
Då var Yvonne 26 år. Och var i Stockholm för första gången i sitt liv. Hennes styrka var inte en akademisk musikbakgrund. Hon kunde inte ens noter när hon började. Men hon hade rösten.
Åren på Operahögskolan var fantastiska. Jag pluggade noter och tog så mycket extralektioner jag kunde. Jag kände att det här var min chans.
I dag är hennes vardag fylld av tidspusslande, där hon försöker hitta tid att studera in nya sånger och arrangemang.
– Det är tur att jag har en så bra man, utan honom hade det aldrig funkat att leva som jag gör. Sedan lär jag mig som bäst när jag gör något praktiskt, när jag är ute och går, eller bakar eller dammsuger. Då memorerar jag under tiden.
Vad som händer efter Sound of music vet hon inte i dag.
– Jag har lärt mig att inte planera för mycket. Att låta livet ske som det vill.

 

Smålandsposten

Glada änkan gjorde succé

Kultur & Nöje 2010-01-03 | Uppdaterad 2010-01-03

 

Efter ett par tuffa år för Linneateatern blev satsningen på operetten Glada änkan ett trendbrott. Med stärkt kassa kan teaterns ledare Leif Sandberg nu se fram emot att sätta upp musikalen Sound of music.

Yvonne Tuvesson Rosenqvist gjorde succé i titelrollen i Linneateaterns uppsättning av Glada änkan. Till hösten får hon förnyat förtroende då hon gör rollen som Maria i The Sound of music.

Forna Idol-deltagaren Yazmina Simic kan stå på Konserhusets scen i The Sound of music till hösten. Leif Sandberg - teaterchef.

I onsdags spelade Linneateatern den sista föreställningen av Glada änkan på Konserthuset i Växjö. En nöjd Leif Sandberg kunde då konstatera att de elva föreställningar man gett sedan premiären den 27 november hade haft en genomsnittlig beläggning på 97 procent. Endast 200 till 300 biljetter fanns kvar av de totalt 8 500.
– Det är så fullt som man kan begära, konstaterar han, och fortsätter:
– Det här har varit jätteroligt. Vi har fått ett enormt bifall från publiken. Det känns nästan fånigt att säga det, men vissa kvällar har det varit som en rockkonsert.
Succén tillägnar Leif Sandberg, förstås, alla inblandade. Regin, koreografin, de vackra kostymerna, musiken och alla medverkande på scenen.
– Allt det här sammantaget har gjort det till en väldigt mäktig föreställning och en upplevelse som berör. Dessutom har vi haft väldigt kul i ensemblen.
Innan Glada änkan var det 20 år sedan Linneateatern satte upp en operett. Men det kommer inte att dröja ytterligare 20 år till nästa gång. Om tre år kommer man att spela Läderlappen, säger Leif Sandberg.
Mycket kommer dock att hända innan dess. Om en månad ska teatern ut på en Smålandsturné med komedin Charley's tant, som har premiär i Folkets park i Växjö den 6 februari.
Därefter riktas allt fokus på årets stora satsning, den minst sagt välkända muikalen The Sound of music. Huvudrollerna som Maria och baron von Trapp kommer i Linneateaterns uppsättning att spelas av samma par som gjorde huvudrollerna i Glada änkan, Yvonne Tuvesson Rosenqvist och Anders Nilsson.
– De här rollerna kräver så mycket att det behövs professionella utövare, säger Leif Sandberg.
Dessutom är det långt gångna förhandlingar med Yazmina Simic, kanske mest känd från TV4:s Idol, om att hon ska spela den äldsta dottern Liesl och att Anton Yngvesson gör rollen som brevbäraren Rolf.
- Den 24 april kommer vi också ha en audition för de flesta av de övriga rollerna. Eftersom filmversionen är så pass känd kommer vi bland annat att försöka hitta personer som liknar dem som var med där, säger Leif Sandberg.

 

Smålandsposten

Ny och nyansrik julmusik

Musik 2009-12-20 | Uppdaterad 2009-12-21

En klassisk julkonsert gavs i Växjö domkyrka på söndagskvällen. Av tjugo programpunkter var de flesta av bekant slag, men vidare inrymdes också både ett uruppförande och därtill en ny ensemble.

Yvonne Tuvesson Rosenqvist sjöng oerhört vackert och balanserat på konserten med två körer och en nybildad blåskvintett.

FAKTA

Strålande jul
Växjö domkyrka, 20/12
Med: Oratoriekören, Kammarkören S:t Sigfrid, solister och Smålands Blåskvintett. Dir. Thomas Niklasson och Yvonne Steen Ohlander, pianoackompanjemang.
Publik: Cirka 275.
Längd: </s